torslandabella

När jag satt på bussen till jobbet från frölunda i morse,tänkte jag tillbaka på den bra tiden lr var den egentligen bra?Om jag skulle beskriva den jag var förut kommer nästan ingen tro mig.men det är sant att jag va mega blyg.Jag va aldrig ensam i skolan lr så,kompisar har jag alltid haft.men syntes jag?ne verkligen inte,hördes jag?big fett NEJ...Jag va den blyga som aldrig sa ett knyst och gjorde precis va varenda jävel sa.Jag började till och med att gråta när jag prata med folk i telefonen,jag va så blyg,det var en väldig jobbig tid.Nu kan jag stå på mig.gör nästan precis vad som behagar mig och hörs det är ingen tvekan om att jag gör och skiter i vad folk tycker å tänker om mig.det är inte mitt problem...Men jag längtar nästan tillbaka till den andra tiden,då jag kände att ingen visste att jag fanns,det va bra mycket bättre än vad det är nu känner jag....NU ÄR DET BARA EN MASSA JÄVLA DRAMA ÖVERALLT OCH DETTA PALLAR JAG INTE MED..Men det spelar ingen roll för den gamla bella e borta för länge sen å kommer aldrig mer igen,inte för att jag säger att det är något dåligt med det..Men glöm inte att det var du som drog ner mig under ytan,Men tids nog ska jag hitta vägen upp igen, på egen hand för att visa dig,att visa dig att jag är starkare än dig,det är mitt största mål i livet!..



SUG Å SVÄLG TREVLIG ÄLG